Upptäckar Byrån

De ser dig i mörkret

Hanna Blank

Skallerormen är redo att hugga. Den använder inte bara sina ögon, utan också sina "värmekameror", de s.k. groporganen. Copyright 1996 Corel Corporation.

Visste du att skallerormar kan "se" utan att använda ögonen? Alla varmblodiga djur sänder ut värmestrålning, och ormarna använder sig av den värmestrålningen för att ta reda på var deras byte finns. De kan alltså utan problem jaga på natten.

Hos ryggradsdjur finns något som kallas det somatosensoriska systemet. Det är det som vi använder då vi uppfattar tryck, temperatur och smärta i huden. Trigeminusnerven är en hjärnnerv som leder somatosensorisk information från ansiktet till hjärnan. Hos skallerormar används en del av trigeminusnervens termoreceptorer ("temperaturmätare") till att känna av infraröd strålning med stor noggrannhet.

På den här bilden ser man skallerormens ena groporgan som en fördjupning framför och under ögat. Groporganen fungerar som hålkameror och känner av värmestrålning. Groporgan finns också hos en del boaormar och pytonormar. Copyright 1996 © Corel Corporation.

Själva öppningen på gropen har endast en tredjedel av membranets diameter, vilket gör att groporganet fungerar ungefär som en hålkamera. En hålkamera är en linslös kamera, i vilken ett litet hål fungerar som lins. Groporganet producerar alltså en infraröd bild på sitt membran, på samma sätt som ögat producerar en bild av ljus på näthinnan. Upplösningen är dock sämre hos groporganet vilket gör att dess bild blir suddigare. Det område som varje grop kan känna av utgörs av en kon, med spetsen in mot membranet.

Det område i hjärnan som är ansvarigt för att behandla syninformationen behandlar också informationen från värmestrålningssinnet. Information från ögonen används alltså tillsammans med information från groporganen för att fånga byten. En typ av nervceller i skallerormshjärnan reagerar maximalt på ett litet, varmt föremål som rör sig. Dessa celler mottar information både från ögonen och från groporganen. De har kallats "musdetektorer"! Med sina musdetektorer kan ormen skilja mellan en mus och en musliknande sten. Stenen retar inte groporganen, men den varma musen gör det. Det skulle ju inte vara bra för ormen att hugga mot stenar.

Skallerormar använder sig även av lukt och känsel då de jagar, men det är synen och den infrarödsinnet som spelar störst roll vid jakten på föda. Jaktbeteendet hos skallerormar kan delas upp i tre faser: före, under och efter hugget. Själva hugget är mycket kort och varar endast cirka 0,5 sekunder. Ändå är det under denna fas som ormen hinner röra huvudet mot bytet, spänna ut huggtänderna, injicera giftet och dra tillbaka huvudet. Hugget måste alltså vara mycket precist, och det är tack vare information från synen och infrarödsinnet som skallerormar har sån otrolig träffsäkerhet.

Källor

K.V. Kardong och H. Berkhoudt: Rattlesnake hunting behavior - correlations between plasticity of predatory performance and neuroanatomy (Brain, Behavior and Evolution 53:20-28, 1999).

E.A. Newman och P.H. Hartline: The infrared "vision" of snakes (Scientific American 246:98-107, 1982).

---

Innehållet är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens