Upptäckar Byrån

Hur däggdjuren kan hålla balansen

Nina Rogelius

För att ett djur ska kunna röra sig kontrollerat, måste det kunna hålla balansen. Det gör däggdjur med hjälp av ett organ, som talar om för hjärnan hur kroppen rör sig. Detta organ kallas för jämviktsorganet.

Jämviktsorganet (balansorganet) får hjälp ifrån ögonen som ger synintryck till hjärnan, så att balansen lättare kan hållas. Att synens information är viktig märks tydligt då man ska försöka att hålla balansen med slutna ögon. Även information från receptorer (mottagare av sinnesintryck) i leder och hud hjälper oss att avläsa kroppens rörelser och läge i rummet. Dessa receptorer reagerar på mekaniska stimuli.

Däggdjurens balansorgan består av tre båggångar och två hinnsäckar. I båggångar och hinnsäckar finns hårceller, som jämviktsorganets sinnesceller kallas. Båggångar och hinnsäckar är belägna i innerörat och står i förbindelse med hörselsnäckan.

Båggångarna registrerar vinkelacceleration, d.v.s. huvudets roterande acceleration. Eftersom de mäter acceleration, reagerar de när huvudet påbörjar en roterande rörelse och när det avslutar en sådan rörelse.

De tre cirkelformade, ihåliga båggångarna ligger i räta vinklar mot varandra i tre plan (som golvet och väggarna i ett hörn av ett rum). Varje båggång är mest känslig för rotation av huvudet i sitt plan. I varje gång finns en ampull, som är en utbuktning av båggången inuti vilken hårcellerna ligger. Hårcellernas hår pekar in i båggångens hålrum och är omgivna av en cupula, som är en geléaktig massa. Denna massa kan röra sig fram och tillbaka så att håren böjs och därigenom påverkar hårcellen att skicka information till hjärnan. Båggångarna innehåller en vätska som kallas endolymfa. När man påbörjar en roterande rörelse av huvudet tenderar endolymfan, på grund av sin tröghet, att stanna kvar. Detta leder till att cupulan, och därmed hårcellernas hår, böjs. Hårcellerna skickar information om detta till hjärnan. Jämför med följande situation. När en karusell startar, pressas man mot ryggstödet. På grund av trögheten tenderar man själv att stanna kvar, när karusellen börjar röra sig. När karusellen stannar, fortsätter man själv framåt. På samma sätt fortsätter endolymfan framåt på grund av sin tröghet när huvudet slutar att rotera, och hårcellernas hår böjs åt andra hållet.

Hinnsäckarna registrerar rätlinjig acceleration. De anses också registrera gravitationen (tyngdkraften) och ger då information om huvudets läge i förhållande till lodlinjen.

Det finns två hinnsäckar, utriculus och sacculus, som innehåller var sitt område med hårceller som kallas macula. Hårcellernas sinneshår sticker in i en geléaktig massa som ligger i hinnsäckens endolymfa. Inuti gelémassan finns ett stort antal kristaller av kalciumkarbonat, otoliter. Otoliterna gör att massans densitet (täthet), och därmed dess tröghet, blir mycket högre än endolymfans. När huvudet börjar röra sig framåt, tenderar gelémassan att stanna kvar på grund av sin tröghet och då böjs sinneshåren. När huvudet slutar att röra sig, fortsätter gelémassan framåt och sinneshåren böjs i motsatt riktning. Om man byter ut karusellen ovan mot en bil som rör sig rakt fram, förstår man hur det hela fungerar. De båda maculorna ligger vinkelrätt mot varandra, vilket gör att de tillsammans klarar av rörelser i alla riktningar.

Hårcellerna står med hjälp av nervceller i kontakt med hjärnan. i hjärnan tolkas informationen från jämviktsorganen, från ögonen och från receptorerna i leder och hud. Åksjuka beror på en kraftig stimulering av jämviktsorganen. Förmodligen är det en motstridig information till hjärnan från balanssinnet jämfört med andra sinnen som ger upphov till illamåendet. När man åker bil, ger ögonen hjärnan information om att man sitter stilla (i förhållande till föremålen i bilen och bilens inredning), medan balansorganet ger besked om att man rör sig (bilens gungande rörelser).

Källor

R.W. Hill och G.A. Wyse: Animal Physiology (2:a upplagan, HarperCollins, 1989).

A. Vander, J. Sherman och D. Luciano: Human Physiology, the Mechanisms of Body Function (7:e upplagan, McGraw-Hill, 1998).

---

Innehållet är licensierat under en Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige Licens